angelwithbrokenwing

26/8 onsdag kväll ca vid 20 på kvällen satt jag i soffan, skulle kolla på idol som var i Strömstad samtidigt som jag bytade över från en väska till en ny, precis när jag var klar med väskan skulle jag luta mig fram och kände jag blev helt varm mellan benen, fattade snabbt att det var vattnet som gick, reste mig upp och vattnet verkligen forsade, ropade på Patrik som pratade i telefon, jag viftade och pekade hysteriskt med armarna mot golvet och pölen så han förstod och fick avslutat samtalet!

Jag gick in och ställde mig i duschen och Patrik ringde koordinatorn.. 

Vi åkte in till Östra sjukhuset för att göra CTG, allt såg fint ut..

Så höll det på, fram & tillbaka till sjukhuset tills dom bestämde att jag skulle sättas igång lördag 29/8.

Den dagen var det lite pirrigt, vi åkte in kl 14:30, jag hade haft en del värkar under natten, så det kändes tryggt att komma iväg..

Dom undersökte mig och jag var öppen 4cm, så någon igånsättning behövdes ej..

Värkarna blev värre och värre utöver kvällen och lustgasen blev min bästa vän, den var vid min sida i ett hårt grepp i handen!! Patrik var vid min andra sida, och vilket jobb han gjorde, den perfekta partnern att ha med sig!

Sen är allt ganska dimmigt, vet att barnmorskan tyckte det gick för sakta fram när jag var öppen 7cm så jag fick dropp för att sätta igång värkarna mer..

Sen när hans huvud tittade fram tog det stopp, jag krystade som en galning men han satt fast i 75 minuter, det var riktigt jobbigt!

Men till slut (15 1/2 timma senare)  tittade han fram helt, och känslorna då går inte beskriva.,

Jag var helt utmattad, överlycklig, chockad.. Vi grät och höll vår bebis för första gången, det var helt magisk och går ej beskriva med ord!